Alltså ärligt talat så tycker jag så jäkla synd om mig själv just nu.
Jag fattar inte varför jag blir sjuk hela hela tiden.
För cirka 3 år sedan gick jag på utredning på sjukhuset i nästan 1 år för samma problem som jag verkar fått igen.
Det började med att jag var sjuk 7 ggr på 5 månader. Plus att jag fick temperaturhöjningar i kroppen varje gång jag ansträngde mig. Kunde få upp mot 40 grader efter endast ha gått från stan tex.
På den tiden var jag väldigt vältränad dessutom. Tränade minst ett rejält pass varje dag.
Min pappa var övertygad om att jag tränade FÖR mycket, och att det var det som var anledningen.
Hamnade hos vårdcentralen ett flertal gånger, och tillslut fick jag remiss till infektion på vrinnervisjukhuset.
Det tog flera månader, men till slut början på 2009 fick jag en tid till infektionsavdelningen.
Fick ta massa prover, som inte visade någonting. Efter det blev jag kallad till någon avdelning där de tog massa prover på hjärtat, såsom EKG m.m. Då visade det bara att jag hade blåsljud på hjärtat. Men det var inget farligt eller ovanligt. Förmodligen hade jag haft det sedan barnsben.
Det blev en hel del vändor till, och det sista jag gjorde var att kolla lungorna, och där visade sig att jag hade nedsatt lungkapacitet. Astma är det första man tänker på, men det var det inte. Tog tester med astma medicin men det blev inte bättre. Jag har alltså inte samma kapacitet att ventilera med lungorna vilket resulterar i att jag inte får 100% nytt syre i lungorna när jag andas.
Det här är absolut inget farligt, och man drog slutsatsen att det inte har något med det tillståndet som jag hade då att göra.
På sikt försvann det där med att jag blev sjuk hela tiden. Febern efter ansträngning var dock kvar.
Nu verkar det som jag har kommit in i en sån här period igen, vilket känns sjukt jäkla pissigt med tanke på att det inte finns någonting jag kan göra.
Man kan definitivt inte dra någon slutsats till att jag tränade för mycket då, för nu tränar jag minimalt och får ändå dessa problem.
Efter den här förra perioden så fick jag på hösten dessutom en stressfraktur i foten efter att jag hade löptränat lite för intensivt. Jag sprang höstmilen med stressfrakturen eftersom jag hade tränat inför den i ett halvår och vägrade strunta i det. När stressfrakturen blivit lite bättre fick jag en hälseneinflammation i samma fot.
Det var i princip då jag gav upp träningen. Blev så less på att inte kunna träna ordentligt och träningsfreaket förvandlades till en soffpotatis.
Nu när det äntligen kändes som att jag var påväg tillbaka, blev jag sjuk igen.
Då kanske ni fattar varför jag börjar bli så otroligt trött på det här...
Inte världens roligaste inlägg kanske, men det känns verkligen piss just nu och det kanske känns bättre när jag har skrivit lite om det!
Nu ska jag glo lite på Simpons och vänta på att J kommer hem från träningen.
Kramar till er!
Jag fattar inte varför jag blir sjuk hela hela tiden.
För cirka 3 år sedan gick jag på utredning på sjukhuset i nästan 1 år för samma problem som jag verkar fått igen.
Det började med att jag var sjuk 7 ggr på 5 månader. Plus att jag fick temperaturhöjningar i kroppen varje gång jag ansträngde mig. Kunde få upp mot 40 grader efter endast ha gått från stan tex.
På den tiden var jag väldigt vältränad dessutom. Tränade minst ett rejält pass varje dag.
Min pappa var övertygad om att jag tränade FÖR mycket, och att det var det som var anledningen.
Hamnade hos vårdcentralen ett flertal gånger, och tillslut fick jag remiss till infektion på vrinnervisjukhuset.
Det tog flera månader, men till slut början på 2009 fick jag en tid till infektionsavdelningen.
Fick ta massa prover, som inte visade någonting. Efter det blev jag kallad till någon avdelning där de tog massa prover på hjärtat, såsom EKG m.m. Då visade det bara att jag hade blåsljud på hjärtat. Men det var inget farligt eller ovanligt. Förmodligen hade jag haft det sedan barnsben.
Det blev en hel del vändor till, och det sista jag gjorde var att kolla lungorna, och där visade sig att jag hade nedsatt lungkapacitet. Astma är det första man tänker på, men det var det inte. Tog tester med astma medicin men det blev inte bättre. Jag har alltså inte samma kapacitet att ventilera med lungorna vilket resulterar i att jag inte får 100% nytt syre i lungorna när jag andas.
Det här är absolut inget farligt, och man drog slutsatsen att det inte har något med det tillståndet som jag hade då att göra.
På sikt försvann det där med att jag blev sjuk hela tiden. Febern efter ansträngning var dock kvar.
Nu verkar det som jag har kommit in i en sån här period igen, vilket känns sjukt jäkla pissigt med tanke på att det inte finns någonting jag kan göra.
Man kan definitivt inte dra någon slutsats till att jag tränade för mycket då, för nu tränar jag minimalt och får ändå dessa problem.
Efter den här förra perioden så fick jag på hösten dessutom en stressfraktur i foten efter att jag hade löptränat lite för intensivt. Jag sprang höstmilen med stressfrakturen eftersom jag hade tränat inför den i ett halvår och vägrade strunta i det. När stressfrakturen blivit lite bättre fick jag en hälseneinflammation i samma fot.
Det var i princip då jag gav upp träningen. Blev så less på att inte kunna träna ordentligt och träningsfreaket förvandlades till en soffpotatis.
Nu när det äntligen kändes som att jag var påväg tillbaka, blev jag sjuk igen.
Då kanske ni fattar varför jag börjar bli så otroligt trött på det här...
Inte världens roligaste inlägg kanske, men det känns verkligen piss just nu och det kanske känns bättre när jag har skrivit lite om det!
Nu ska jag glo lite på Simpons och vänta på att J kommer hem från träningen.
Kramar till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar