Började med balett när jag var 6 år, som jag dansade till jag var 17 år.
Började rida när jag var 7 år, och har gjort det i princip ända sedan dess, dock slutade jag på ridskola när jag var runt 16 år.
I samband med flytten från Halmstad till Norrköping när jag var 16, så slutade började jag gå på gym istället, men blev mest dansinspirerade pass typ aerobics och step-up.
Min tid på gymmet har kommit och gått genom åren, och det är inte förrän ca 5-6 år sedan som jag började gymma på ”riktigt” dvs lyfta skrot ;)
Hade en liten ”löp-period” också, men efter en stressfraktur och hälseneinflammation som kom då jag hade lite för bråttom och ökade på belastningen lite för fort, var jag tvungen att börja med något nytt.
Med gymmet tog det framförallt rejäl fart när jag träffade Jonas. Innan dess använde jag mest maskinerna i gymmet och stod och nötte på löpbandet eller crosstrainern.
Häromdagen satt jag och funderade på hur det kommer sig att jag blivit sådant ”gym-freak” eller vad man ska kalla det.
Främst får det mig att fundera om det verkligen är värt det, när jag konstant blir ifrågasatt hur jag kan prioritera träningen så mycket framför allt annat, vilket man definitivt blir här i Barcelona.
I Sverige ligger vi långt före när det kommer till den tränings och hälsomedvetenhet som pågått ett tag nu.
Var och varannan person går på gym och lyfter skrot, och tänker på vad man äter osv.
Väldigt många fler än här, väljer att leva hälsosamma liv där det även prioriteras att träna och bli dedikerad träningen.
Men här (iaf bland dom jag känner) så finns inte riktigt den förståelsen.
Självklart tränar folk på gym, men inte alls på samma sätt som hemma eller i samma utsträckning.
Bland de jag känner här, så tränar de endast för att se bra ut, inte för att känna sig starka eller få de hälsosamma effekterna.
Här är det en helt annan kultur när det kommer till att gå ut och umgås över några glas vin eller öl.
Vilket inte är så konstigt kanske med tanke på vädret och de låga priserna jämfört med Sverige.
Jag avstår många gånger att hänga med ut och festa, eller göra saker som gör att jag måste hoppa över mina gym-pass här i Barcelona.
Varje gång måste jag liksom förklara mig varför jag inte hänger med, och det är då jag ifrågasätter mig själv om det är värt det.
Och vet ni? Det är SÅ värt det!
Varje dag går jag till jobbet och presterar efter mål som är uppsatta för att göra någon annan nöjd.
Självklart sätter man ju upp personliga mål inom sin roll, men i slutändan är det företaget man gör tjänsten för.
Gymmet är det enda stället där jag sätter upp mål för MIG som endast är för att tillfredsställa MIG.
För varje gång jag slår PR (personligt rekord) på PR, så får det mig att må så himla bra.
Förmodligen för att jag uppnår mål som jag själv har satt, och som ingen annan mår bättre eller sämre av att jag klarar.
Det gör också att man behöver disciplin, just för att det inte är någon som bryr sig om man klarar det eller inte.
Då måste man verkligen pusha sig själv, för i slutändan är jag den enda som kan påverka att de uppnås.
Sen att se hur man kan med hård träning och disciplin kunna forma sin kropp hur man vill är ganska häftigt.
Hur man kan efter hård träning och disciplin uppnå sådant man aldrig trodde var möjligt är också ganska häftigt.
Att timmarna i livet blir mer kvalitativa gör det hela inte sämre heller, dvs sömnen blir mycket bättre och jag blir så mycket piggare om dagarna.
Att gå till gymmet och plugga in lurarna med lite bra musik, börja lyfta skroten och känna hur pumpen kommer och man blir helt slut, är helt jävla AMAZING!
Att kunna vara så stark att man kan lyfta över sin egen kroppsvikt, och svinga sig upp och ner ger sådan sjuk frihetskänsla och pondus.
Och det bästa är, att jag gör det bara för mig själv och ingen annan :)
Nu ska jag gå och riva av ett axel och triceps pass!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar